Aj.
Min arm. Det gör O N T !
I morse skulle jag cykla ner till Josephine med två feteväskor över axlarna. Det var halt ute. Utanför två dagis ramlar jag och mitt bagage. Glasögonen flyger, cykeln pressas mot mig så som en toast pressas mot sina mackor. Jag ligger där, mitt på vägen, skriker och svär eftersom det gör så sjukt ont! Ungarna flockas runt mig, men de vågar inte säga något (troligen eftersom jag skriker så) utan de står bara och stirrar! Men stark som jag är, tar jag mig upp och fortsätter så smått min tur nedåt.
Några timmar senare befinner sig SirBill Vintage på sjukan i Ljungby. Vi springer runt på vårdcentralen och röntgen som myrorna gör när de krigar på TV ni vet, medan Renata (tänk er den mest botoxade ryskan i världshistorien!) konstaterar att jag inte har någon fraktur. Puuh? Jag får, istället för att besöka den kirurgiska mottagningen, ett fett bandage! HIGH FASHION PÅ DET!
Men det gör dock lika ont nu som i morse.
Så, nu har jag klagat färdigt! Nu går vi vidare! Det är ju helg imon! Yeey.
(Tack Linn och Josephine för det enorma mentala stödet jag erhöll. Tack även till Inger för fin bilkörning!)
I morse skulle jag cykla ner till Josephine med två feteväskor över axlarna. Det var halt ute. Utanför två dagis ramlar jag och mitt bagage. Glasögonen flyger, cykeln pressas mot mig så som en toast pressas mot sina mackor. Jag ligger där, mitt på vägen, skriker och svär eftersom det gör så sjukt ont! Ungarna flockas runt mig, men de vågar inte säga något (troligen eftersom jag skriker så) utan de står bara och stirrar! Men stark som jag är, tar jag mig upp och fortsätter så smått min tur nedåt.
Några timmar senare befinner sig SirBill Vintage på sjukan i Ljungby. Vi springer runt på vårdcentralen och röntgen som myrorna gör när de krigar på TV ni vet, medan Renata (tänk er den mest botoxade ryskan i världshistorien!) konstaterar att jag inte har någon fraktur. Puuh? Jag får, istället för att besöka den kirurgiska mottagningen, ett fett bandage! HIGH FASHION PÅ DET!
Men det gör dock lika ont nu som i morse.
Så, nu har jag klagat färdigt! Nu går vi vidare! Det är ju helg imon! Yeey.
(Tack Linn och Josephine för det enorma mentala stödet jag erhöll. Tack även till Inger för fin bilkörning!)
Kommentarer
Postat av: Anonym
Elin det är felstavat i texten, klämmemacka stavas inte t-o-a-s-t :)
Postat av: Anonym
Hahaha :) jag tror Inger uppskattade att få vara med ! hon gillar att vara den lugna när det är "Drama drama"
Postat av: Ebba
Krya på dej! :)
Trackback
